Företagsledarna som blev entreprenörer

Under stora delar av det såväl samhällsbyggande som politiska 1900-talet var företagsledare i form av industriledare och andra höga chefer de som var företagens styrande händer och i många fall hela ledningens ansikte utåt. De hade ljuset på sig och kunde vara både omtyckta och hatade av såväl de anställda som av samhället i stort, ibland tack vare ideologisk övertygelse och ibland personliga faktorer. Att de politiskt skulle utgöra en så stor del i den dåvarande samhällsdebatten var till mångt och mycket att de ledde företagen genom folkhemstiden och hade hela tiden en arbetarrörelse och en facklig rörelse som motvikt som också satte till stor del den politiska agendan. Men även en proggvåg som ständigt aktualiserade ämnet kapitalism och arbetarrättigheter.

Sverige fostrade många klassiska industriledare som idag är till åren, men som under sin karriär ledde industri och verkstadsföretag med ibland nästintill en hel småstad som anställda. Vilket idag inte förändrats egentligen, många av de stora industri- och verkstadsföretagen har fortfarande stora mängder anställda, oftast i mindre orter där industrin utgör ett nav på orten. Men det som snarare förändrats är narrativet och diskursen kring industriledaren som aktör, fokuset har istället flyttats på entreprenören.

Även fast den klassiske industriledaren fortfarande i allra högsta grad finns kvar så är det entreprenörerna som är 2000-talets fixstjärnor i affärsvärlden. Många av 2000-talets allra starkast växande företag har byggt på bilden av en ensam entreprenör som genom storslagna visioner, mål och berättelser bygger upp företaget såväl i ekonomiska termer som i symboliska. Denne entreprenör har ofta en startpunkt med hela världen emot sig och kanske till och med levererar något som inte ens marknaden vet om att de vill ha ännu.

Men entreprenörernas styrka i bolagsbyggande späds också på av tidens diskurs kring företagande och personligt uppfyllande. De verkar helt enkelt i en tid som uppskattar deras egenskaper på ett helt annat sätt än vad industriledarna gjorde under mitten av det svenska 1900-talet. Eller vad som ens vore möjligt under stora delar av det förra århundrandet. Idag premieras entreprenörskap, driv och personlig utveckling på ett helt annat sätt än förut i Sverige. Ett tydligt exempel på det är hur gymnasieskolor idag undervisar i entreprenörskap genom Ung Företagsamhet. Och kanske hänger detta ihop med det som Max Weber sa redan på sin tid nämligen att den ende som kan bryta sig loss ur det byråkratiska systemet är den kapitalistiska entreprenören, och i tidens varv lämpar det sig väl då det är en dröm för väldigt många människor.

Som tidigare nämnts så är entreprenörer inte bara aktuella och populära i tiden, utan de har faktiskt i de mest framgångsrika fall faktiskt skapat 2000-talets största företag. Ofta i kombination av en bra affärsidé men också genom berättelser och visioner. Och här börjar det även bli intressant när vi tänker på aktier och framförallt kommande stjärnskott i näringslivet, då det starka entreprenörskapet verkar vara av betydande faktor när det kommer till att förutse huruvida en start-up ska prestera eller inte i framtiden.

Men den ibland symboliska kommunikationen till marknaden från de visionära ledarna har också sin förklaring i det allt mer kunskapsintensiva näringslivet. Symbolvärdet från starkt entreprenörskap har också kommit att växa i betydelse då startandet av företag till stor del har kommit att handla om att lyfta kapital i investeringsrundor eller genom allmän crowdfunding. Då blir starka och drivna entreprenörer det nystartade företagets största konkurrensfördel och tillgång.

Men skiftet från den typiska industriledaren i en hierarkisk och horisontellt styrd organisation till den mer kreativa fria entreprenören är också en berättelse om samhällets förändring och de behov och viljor som ställdes och ställs på vårt samhälle. När de första industrierna växte fram under den industriella revolutionens 1800-tal fanns stort behov av att organisera samhället in i tydliga mallar och organisationskartor, in på 1900-talet skulle också liknande värderingar komma att bli inflytelserika under hela folkhemsbygget, men då mer preciserat under begreppet rationaliseringen. Det som kunde göras rationellt, effektiv och med sunt förnuft skulle göras därefter, funktionen var det viktigaste. Ett konkret exempel på detta är de guldklockor som delas ut efter 25 års anställning, ett fenomen som vi knappast kommer att få bevittna framöver på samma sätt. Guldklockan säger oss mycket om synen som de anställda hade på vad ett arbete var för något, fungerade arbetet bra jobbade man kvar. Fokuset låg inte på självförverkligande eller mix mellan arbete och fritid utan det låg i arbetets roll i att klara sig som medborgare.

Och det är just tidevarvet som är den stora förklaringen till skiftet i synen på företagande, arbete och dess roll. Skiftet ligger i en ekonomi som skapade sådant välstånd att vi idag kan fokusera mer på att arbeta med våra intressen, uppfylla oss själva eller konsulta från sommarstugan. Utvecklingen av värderingar och samhällssyn sker hela tiden, och det spännande är att försöka förstå hur nästa stora idéströmning i synen på arbete och företag kommer se ut. Kanske blir den ännu mer påverkad av teknikframsteg än det vi redan ser idag?

Hugo Burén